Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

Välkommen till kennel Kathakali's!

Roliga nyheter!

 Det händer mycket i våra liv och därför har det inte varit prio att uppdatera varken blogg eller hemsida. Vi skulle ju dessutom göra en ny hemsida eftersom vi hoppades att vi någon gång skulle få en kull valpar. När vi köpte Indie började funderingar på om vi kanske skulle ta en egen kull om hon gick igenom hälsotesterna och var en bra mamma till första kull som hon skulle haft hos Essmania's. Nu blev det inte riktigt så enkelt.

Strax innan Indie fyllde ett började hon komma hoppandes på ett ben från vila ibland. Vi kollade upp henne och ingen hittade något egentligen mer än att hon var spänd i muskler på höger bak. Strax efter att hon fyllde ett röntgade vi för att utesluta att det var höfterna som spökade. Höfterna var fina och rygg och bäcken med. Sen fortsatte det fram och tillbaka med hennes muskler under hela 2012 och 2013. Bra, inte bra, bra inte bra. Vila, sim, vattentrask, cykling/löpband, laser, metacam o ortoton är saker hon provat under sitt korta liv. Vi har hela tiden haft kontakt med rehabspecialist, rehabpersonal och veterinär. Det som varit svårt är att hon oftast inte haltat även om hon varit jättespänd i musklerna. Vi har oftast märkt att hon blivit annorlunda i sättet när hon inte mått bra. Hösten 2013 skulle vi kolla upp om hon var i skick att para men kom istället hem med en remiss till Strömsholm på MR eller artro av höger knä. I december åkte vi dit med andan i halsen. Man misstänkte ostreochondros i knät. Det var det inte visade det sig när dom gick in med artroskopi och tittade. Däremot hade hon fransiga och uttänjda ledband som man friserade till. Förövrigt såg det bra ut därinne. Jippie, ingen jävla OCD alltså. 

Hon skulle koppelvila efter artron och fick inte hoppa eller gå i trappor dom första tre veckorna. Jo, alla som träffat Indie kan ju gissa att vi hade att göra. Tidigare hade vi ju tränat och tävlat utifrån hur hon mådde för att hålla henne nöjd, glad och framförallt trött i huvudet. Vi var livrädda för att hon skulle förstöra sig eftersom hon är ett yrväder. Rehaben körde ihop sig för hon fixade inte treadmillen och i poolen simmade hon så hon fick mjölksyra i bakbenen. Allt blev så rörigt och osäkert om huruvida hon skulle bli frisk eller ej så vi bestämde att vi skulle köpa ut henne. Det har varit några turer i år också och vi har lärt henne simma och hon har kört cykel eller löpband för att sträcka ut ordentligt. Man hoppas ju givetvis att det ska lösa sig in i det sista och hunden ska bli frisk. Efter att ha haft Remuz som måste rehabas och duttas med hit och dit så känner man att man inte riktigt vet om man orkar med en hund till som man ska ha samma  oro för. Så avlandet lades på hyllan även om det fanns ett hopp långt bak. Sen var det dags att kolla upp henne igen, nu i november. Vi röntgade rygg, knän och bäcken för att se hur det såg ut. Döm om vår förvåning när det inte ens fanns en antydan till artros i knät. Det brukar det oftast finnas när dom varit in i en led. Musklerna var ok också. Gå hem och para på nästa löp sa vår veterinär som vet att det var det vi hade hoppats på en gång. 

Vi gick ut från veterinären väldigt förvånade. Vi var inställda på att vi skulle in och få domen att knät inte alls var fint utan att där fanns artros. Att vi skulle få ställa henne på medicin lite längre fram osv. Lite svårt att ställa om sig i huvudet. Jag var i ärlighetens namn så trött på alltihop så jag hade börjat leta valp av annan ras. Gick det åt skogen med henne också kunde vi lika gärna byta ras och köpa brukshund.          Eftersom hon inte skulle löpa förrän i mitten på januari och parning skulle ske i slutet på januri så hade vi ju tid på oss att ta in alltihop och ta reda på alla saker man är osäker på när man inte haft valpar förut. Så kunde det ha varit, i en någorlunda normal värld. Men inte i vår. Hunden som löpt 5 gånger med 7,5 månads mellanrum som en klocka började löpa exakt en vecka efter att vi kom ut från veterinären. Alltså en och en halv månad för tidigt. Nu kan man prata om att det blev rörigt i huvudet! Vi är ju väldigt glada för att vi har Cactus som tilltänkt far till kullen och slapp att bestämma hane i en flygande fläng. Så nu sitter jag här och skriver med ett fånigt leende på läpparna och kanske är Kathakali's första kull på väg. Indie och Cactus parade sig både igår och idag :-) 

Ny hemsida, www.kathakalis.se, kommer inom kort. Tack snälla Jennifer för att du hjälpte oss igång!

 

Torsdagen den 11 december 2014 kl. 19:32

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [11] Kommentera detta inlägg

 

SM och lite annat!

Länge sen sist som vanligt! Att blogga får inte plats i mitt liv just nu. Vi renoverar för fullt och det är som det är. Kommer bli bra när det är färdigt :-)

Livet består som vanligt av mycket hund. Indie har tagit rallylydnadsdiplom nybörjare och svenskt utställningschampionat. Och när hon tog det så blev hon också finsk champion för det certet hade hon sen tidigare. Det var kul att det gick vägen tillslut. Inte för att hon är lastgammal direkt men förra sommaren var ingen kul sommar. Då fick vi mest åka på utställningar för att träna. Hon visade sig inte så bra efter att hon blev rädd i början på sommaren. I sommar har hon varit sitt gamla jag och det har varit superkul att ställa henne! Hon har tyckt det var kul som busen! Däremot så går det väl så där med rallyn. Hon har liiiite svårt att hålla ihop huvudet. Men skam den som ger sig. Hon har en så härlig attityd och sån fantastisk arbetsvilja däremellan så det är väl bara att tro att vi med tiden ska få ihop det och vara på samma planet samtidigt :-/ Fast det är inte alltid så lätt att hålla sin egen motivation uppe.

Remuz börjar bli stel och lite gammal. Vi hoppas på att han ska få lite mer tid men nu vet vi ju att det är sista rycket. Han är fortfarande lika glad och busig i sinnet. Bara den där sabla kroppen som inte orkar. Kom precis på att vi glömt bort att han fyllde nio år den 28 augusti. Känns lite vemodigt när det kanske är hans sista födelsedag. Ja, som ni nog förstår gör det ont i hjärtat...
 


Bild Jennifer Andersson


Men för att gå över till något som är lite roligare så har Madde och Cactus kvalat till SM i rallylydnad. Femtiotvå ekipage får starta. Dom kom med som rankad nr 54 i Svergie, vilket innebär att någon av de första 50 som är garanterade en plats har avstått. Men vem bryr sig, det är inte illa att ha den första eurasiern någonsin som har tagit sig till SM. Jag är så stolt över dom! Dom har ett superfint samarbete! Förutom det så hoppas vi att Indie ska fortsätta var hel så att vi kan para henne med Cactus vid nästa löp. Går allt som det ska så har vi små lakritstottar för leverans strax innan sommarlovet :-) Vi håller på med en ny kennelhemsida som förhoppningsvis blir färdig snart!

Valpar ur Essmania's M kull där Cactus är pappa!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2668470/?claim=wsg6n82ebch">Följ min blogg med Bloglovin</a>

 

Söndagen den 31 augusti 2014 kl. 21:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Livet är lite knasigt ibland!

Livet fortsätter sin gilla gång här i Väse. Vi stortrivs med vårt nya gamla hus. Det är lungt och skönt. Vi kan göra precis vad vi vill utan att vi stör någon och det är underbart. Vi kommer nog få ordning på alla grejor också någon gång.

    Trodde livet på landet skulle vara lugnt och stilla. Haha, än så länge så är det lugnaste mitt avlopp. Där är det trögt, stopp för fjärde gången nu. Inte kul. Men annars händer det saker mest hela tiden. Både små och stora saker. Som städskåpet som gick i baklås när vi skulle åka in och simma hundarna. Där inne hängde bilnyckeln. Som tur var kom Madde ihåg var sett extranyckeln. Jag lovar, det såg ut som ett svårt fall av extrema samlare här precis när vi flyttade in. Nu ser det mer ut som en bomb har slagit ner och spridit kartonger överallt. 
     När vi skulle till mäklaren för tillträdet på huset vi sålde tappade Peter bort plånboken. Totalt kaos. Vi hann spärra bankkorten innan det visade sig att sonen som åkte med Peter hade tagit Peters plånbok också av misstag. Tur att det inte var värre. Kostade parkeringsböter, han hade ju inget att betala med, och lite krångel tills korten kom. Men det är ju småsaker i det stora hela.
 

I onsdags åkte Madde av vägen och kvaddade bilen. Rakt över mötande körfält, fronten gick i en stubbe och det kastade runt bilen så den dängde rakt in i en lada med sidan/bakänden. Det kunde ha gått riktigt illa. Hundarna hade hon med sig också givetvis. Som tur var så gick det bra med både Madde och hundarna. Madde fick sig en rejäl smäll på ena knät och kände av ordentligt där bältet tagit. Konstigt nog löste inte krockkudden ut. Hundarna hade också fått sig en ordentlig smäll, buren var uttryckt från insidan. Dom var lite stela allihop och Remuz tycker väl inte att det är en höjdare att åka bil numera. Men inte så att han är panikslagen eller så, han visar bara att han är lite orolig. Madde har varit ute och kört flera gånger sen dess och det är bra. Det är bara på det igen som gäller så att man inte blir rädd. Då är man nog ingen vidare bra förare. Bilen och ladan klarade sig inte lika bra. Ladan kommer ju att stå kvar och bli finare efter reparation. I bilens fall ör inte reparation ett alternativ kan man säga. Finns inte mycket rak plåt på den. Men bilar finns det fler av.

Hundarna har bott in sig i alla fall. Nu är det ännu tydligare att Indie och Remuz stortrivs på landet och att Cactus minsann är en stadshund. Å va dom håller på med sina sorkar och rådjursspår och stackars Cactus sitter uttråkad på vägen och gäspar. Remuz vet precis var kossorna bor, frågar du honom så försöker han titta ut genom fönstret som vetter åt det hållet och är vi ute vill han gärna gå ditåt. Indie, ja hon marscherar som en liten soldat på varje promenad. Allt, och då menar jag allt, är så spännande. Idag smet hon och höll på att fastna under grannens lada. Någon som är förvånad? Nu kan väl tilläggas till hennes försvar att hon håller på att bli tokig stackarn. Hon är så frustrerad av att inte få röra sig mer än vad hon gör. Det gör ont i oss att se hur rörigt det blir i det lilla huvudet när hon så gärna vill springa och hoppa och vi måste stoppa henne. Lilla stumpan! 
     Det har ju gått jättebra sen operationen men när snön kom såg vi att det blev jobbigare för henne. Ortopeden som opererade henne tyckte att hon skulle ut i snön och gå plus att hon skulle gå i vattentrasken. Vi skulle även länga hennes promenader mer och sätta ut metacamen. Tyvärr fungerade inte det och nu har hon en inflammation i patellarsenan i knät. Mmmm, laser och metacam igen. Jippie, det kostar 2000 kr till i pengar och för Indie kostar det ytterligare tid i snöret och ökad frustration. Nu ska vi inte köra vattenträning på tre veckor vilket innebär ännu mer energi. Stackars lilla tjejen! Det här är så fruktansvärt jobbigt, jag har svårt att våga tro på att hon kommer att bli bra. Det känns som att det bara är något hela tiden :-( Vill ju att hon ska ha ett bra liv.
    Remuz mår bra i alla fall utifrån sina förutsättningar och det är skönt. Vi har ju sett att han blivit väldigt busig och glad när han fick sina cartrophensprutor för lederna i höst.  Det har nog bränt lite i lederna på honom det sista. Gott att han blev hjälpt av sprutorna, nu får han stå på dom resten av livet.

 

Avslutar med några gulliga bilder som visserligen legat på facebook men ni som sett dom får titta på dom igen. Jag köpte en bädd. Remuz som aldrig velat ligga på  något ska helt plötsligt ligga på Indies lilla dyna som jag köpte för ett tag sen. Han får inte plats, han är för stor så någon del ligger alltid utanför. Kom på att Biltema hade billiga bäddar som jag kunde köpa och prova om det dög. Det är ju bra för Remuz leder om han kan ligga mjukt. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Kom hem och la bädden på köksgolvet och sa till Remuz att han kunde gå och prova. Men det hann han inte för Cactus gick helt enkelt förbi honom och la sig i bädden och där låg han. Remuz struntade i det men Indie skulle promt prova bädden. Då blev det så här: 


 

 


 

 

Onsdagen den 22 januari 2014 kl. 22:40

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [4] Kommentera detta inlägg

 

Det är inte alltid det är lätt

Hjälp, jag har ångest. Kartonger, kartonger och åter kartonger. Men det är väl inte hela världen för dom går ingenstans. Det är värre med annat faktiskt. Är man stadsböna så är man och dessutom är det viss skillnad att flytta från ett hus byggt 1982 till ett hus byggt på 1800-talet. Dessutom ett renoveringsobjekt. Det är lite olika standard och lösningar på saker och ting. Jag har ju själv valt detta men hur smärtfritt det går återstår att se ;-)
    Vi har ingen tv för vi har inte hunnit sätta upp parabolen än. Men det är ju lugnt, se på tv går ju genom datorn. I alla fall om man bor i stan och har fast lina. Här har vi inte ens internet mer än genom telefonerna. Ibland... På vissa ställen. Typ nere i ingången till källaren och vid gynnsamma tillfällen vid köksbordet.  Jag har full mottagning i sängen också men där vill jag liksom inte ligga i onödan... Så svarar vi inte i telefonen längre, bara sms:a så hör vi av oss när det plingar till - någon gång vid gynnsamma förhållanden :-) Ja ja, det blir nog väl med detta också antar jag. Bara att vänja sig.

Värre var det igår när Madde satt på toa och fick en dusch avloppsvatten över huvudet när brorsan spolade i handfatet på våningen ovanför. Vi får nog byta det avloppsröret innan vi använder handfatet igen, haha. Idag blev det värre ändå. Luktade j-ligt skumt från källaren. Ren skit kan man säga. Och det var väl inte så konstigt eftersom avloppet bara släppte igenom vatten, resten stannade i källaren. Mums! Som tur var fick vi tag på en kille som kom snabbt som ögat och fixade till det. Vår riddare i vit skåpbil. Han körde till och med högtryck med varmvatten så jag slapp städa. Allt frid och fröjd så långt, det var inget fel på avloppet utan det var igensatt för att huset stått tomt i ett år. Bra, då behövde jag ju inte bryta ihop över att vi inte har vare sig tv, internet eller avlopp. Med ett fungerande avlopp känns det som om resten kommer lösa sig.;-)

Lite försenat fortsatte dagen. Dags att sätta igång en tvättmaskin trodde jag. Men det skulle jag visst inte för den får inget vatten. Ja då slapp jag hänga tvätten i alla fall. Min make som är lite mer praktiskt lagd än mig får övertala den att fungera imorgon. Gör den inte det blir det jobbigare, för den nya som jag beställt kommer inte in i lager hos trettio.se förrän 30 januari. Den skulle komma den 13 januari men det var ändrat såg jag nu. Varför inte. Börjar känns som filmen med Björn Skifs, är det inte Drömkåken den heter. I värsta fall får vi väl bo i husbilen.

Annars är tillvaron helt ok. Lugnt och skönt! Hundarna har börjat inse att dom inte får åka hem. Indie tycker att promenaderna är jättespännande, mycket sorkar och grejer att kolla på. Hon skulle kunna vara ute hela dagen och undersöka om hon fick. Pojkarna tycker att det är så där. Fast det kan bero på att det regnar oavbrutet och dom hatar regn. Fast å andra sidan så gillar inte Indie att vi håller på och grejar och donar hela tiden. Hon är rätt stressad av den delen av flytten. Det var ju inte optimalt att ha en nyopererad hund som är hur rastlös som helst av lång vila mitt i flytten. Men sådana saker väljer man ju inte. Det är inte lätt att hålla henne stilla som ni säkert har listat ut. Hon tar varje tillfälle att hoppa och fara. Som en vessla är hon med och tar alla chanser. Inte för inte hon kallas Hundini - bland annat :-)

 

På måndag bär det av till Strömsholm för återbesök. Lite nervöst är det ju alltid. Får se vad ortopeden säger. Sen ska vi till rehabspecialisten igen den 22 januari och se hur vi kan träna för att hon ska få bästa möjliga förutsättningar för framtiden. Ska bli skönt när hon får gå i trappor och vara i möblerna igen. För att inte prata på när hon får gå ordentliga promenader. Nu är vi uppe i en hel kvart morgon och kväll, däremellan två tiominuters promenader. Huvudsaken är att hon inte har ont, resten får vi anpassa oss till.
    Men nu är det dags att återgå till lite kartonger igen. Jag ska gå och duscha också, om jag vågar. Vem vet var det kan börja rinna vatten ;-)

 

Onsdagen den 8 januari 2014 kl. 20:46

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

Är det verkligen jul på g?

Ja, jag kan ju inte säga att jag känner att det är jul på tisdag i alla fall. Ingen snö och bara massa stress. Vi ska lämna huset tidigare än vi sa från början så vi ska vara ute den 13 januari istället för den 2 februari. Det blev helt plötsligt lite bråttom. Ops!



Sen har vi ju Indie som är opererad och står på vila. Hon är glad och pigg. Riktigt skitlycklig faktiskt trots tratt. Det är bara att hoppas att det kan bli bra nu. Idag var vi på rehab för första gången och det är alltid lite pirrigt. Som vi kunde bedöma så har det gått jättebra för henne, hon kan böja fint och hon är inte halt. Men vi är ju inte proffs så man kan alltid ha fel. Så det var skönt att Ida på rehab tyckte som oss, att allt ser fint ut så långt. Det var skönt att få fråga om vi fattat saker och ting rätt också.  Bara att hålla tummarna för att vi har fått bukt med knät nu. Tyvärr så är det ju så att instabiliteten finns kvar. Så i värsta fall kan det bli återkommande problem i alla fall. Bara att vänta och se. Så himla tröttsamt!

 

I alla fall, Indie fick prova att simma igen. Hon simmade några gånger, kanske 6 gånger i våras när hon var skadad. Det gick inte så bra utan vi fick sluta med det. Hon gjorde det på samma sätt som hon gör det mesta i sitt liv, med vild frenesi. Hon simmade så hon höll på att slänga bakbenen på ryggen och det blev svallvågor i poolen. Det höll ju inte utan efter 4 minuter hade hon sån mjölksyra att hon sjönk istället. Därför trodde vi väl kanske inte att vi skulle kunna simma henne utan att vi istället skulle behöva köra henne i vattentrask. Veterinärkliniken vi går hos har inte trask men pool så ville vi ju gärna prova igen. Eftersom vi har ett liv också och Remuz simmar en gång i veckan så kunde man ju bara hoppas att man inte skulle behöva åka till ett ställe och simma, och sen till ett annat och traska. Jo, det är klart att man kan traska båda vid ett och samma tillfälle men det finns också en ekonomisk aspekt i det hela. Simmet kostar 100-120 kr beroende på om simkortet är köpt när det ör ordinarie pris eller simerbjudande. Trasken kostar någonstans runt 2700 kr för 10 gånger om jag minns rätt. (Och ja, jag vet att vi har superbra priser här i Karlstad) När man har en hund som måste simma/traska varje vecka så blir det stor skillnad på att simma jämfört med att traska. Jag kan säga att om jag hade råd så skulle jag gå och köra honom i trasken jämt. Bara en del av hunden blöt, jag behöver inte städa en massa och det är klart på en halvtimme. Dessutom har man alltid personal med när man kör hunden i trasken. Himla bra. Men... trots bra försäkring så får man bara ut 3000 kr till rehab. Då har man till 11 gångers behandling om man väljer trasken. Om vi simmar så har vi  25-30 gånger...


Men Indie var det visst, hon simmade så fint i dag så vi fortsätter så får vi se om hon klarar det den här gången. Duktiga tjejen simmade som om hon inte gjort något annat i hela sitt liv. Det var bra, hon blev trött och nöjd. Hon har sovit en hel del i dag och det är bra. Det är inte lätt att passa en liten glad vilde som ska hoppa och härja :-) Men som sagt, det är så skönt att hon är så glad. Det måste vara en lättnad att det inte gör ont längre.

Remuz har fått cartrophen-injektioner för att få lite hjälp med lederna över vintern. Det är sprutor som man ger en i veckan i fyra veckor och de hjälper till att "smörja" lederna. Effekten sitter i 6-12 månader. När Remuz precis var skadad i sin höft fick han såna sprutor varje månad i ett år efteråt. Sen satte vi ut dom. Förra vintern märkte vi att det var lite jobbigt för honom när det blev kallt och därför valde vi att ge en omgång sprutor igen inför den här vintern. Vi har skrattat åt det förut och sagt att han blir cartrophen-hög och det blev han den här gången också. Han blir som en liten valp. Bara bus, bus och mer bus. Vilken tok :-) Så nu får han väl få sprutor igen om ett halvår. Han har ju trots allt fyllt åtta och det är bra för en knarrig gammal gubbe :-)

Å så goa, goa Cactus. Han tycker livet är rätt hemskt just nu. Han haaatar tratten, speciellt när den sitter på Indie. Han är inte glad alls. Morrar som en tok när hon kommer i närheten och ska pussas. Här om dagen trodde jag han skulle explodera. Då hade Indie fångat in honom och lyckats få in hans huvud i tratten också. När han försökte komma undan följde hon med så han kom inte ut. Paniken var nära :-) Och jag förstår honom. Vet inte hur många ränder jag har på benen i tratthöjd. Hon funderar inte så noga på om hon får plats eller inte. Hon går och lägger sig under köksbordet och så hör hon något. Då ska man skynda sig ut och tratten fastnar i bordet. Tro inte att man stannar då om man heter Indie. Nej, det vrider huvudet längre och längre bak mot ryggen men benen fortsätter. Hittills har tratten lossnat i tid, men det är väl bara en tidsfråga innan den fastnar ordentligt är jag rädd för.



Hoppas ni får en god jul och ett lugnt gott nytt år ni där ute. Här har vi laddat med Zylkené i några veckor till Remuz och nu har vi även satt på ett adaptilhalsband. Han blev skrämd av att några ungar kastade in fyrverkerier på gården när han var drygt ett år och sviterna lever kvar. Zylkené och adaptilhalsband fungerar riktigt bra. Han är rädd men inte lika rädd som tidigare. Normalt sett tillbringar vi nyår på brukshundklubben för att komma undan men i år ska vi åka ut till vårt nya hus på landet och vara där. Helt underbart. I fortsättningen slipper vi stoppa i honom lugnande preparat, (visserligen bara ett kosttillskott men ändå) och sätta på halsband. Vi behöver inte åka ut i skogen och rasta dom kvällarna före och efter nyår. Vi är redan ute i skogen då. Det är lugnt och stilla på landet :-)

 

Fredagen den 20 december 2013 kl. 22:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.

 

 

 

 

 

 

 

Cactus

Remuz

Indie

Nyheter

Blogg 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.